Berséus

Jag får höra allt fler bröllopshistorier. Människor som hört talas om att jag ska gifta mig och som gärna delar med sig av sin historia. Dessvärre är det mest de som inleder berättelsen med "Bröllop, usch nej jag ville inte egentligen men..." som delar med sig. Det verkar tyvärr som om de allra flesta gifter sig för att "den ena parten i förhållandet vill och man har ju varit tillsammans så länge så va fan", eller för att det är praktiskt - "för barnens skull". Vad har hänt med att gifta sig bara för den enkla anledningen att man verkligen älskar varandra och vill genomgå denna ritual för att visa sin kärlek för omvärlden och dessutom få ett gemensamt efternamn som visar på att man hör ihop och är en familj? Bröllop, tycker jag, ska handla om att bjuda samman släkt och vänner för att fira kärlek - inte för att det är praktiskt eller för att den ena partnern puschar på. Rätta mig om jag har fel.