Berséus

Gratulationerna väller in och det är roligt att se hur glada alla är för vår skull! Lite konstigt tycker jag det är att det för många kommer som en chock att vi ska gifta oss. Vi har ju varit förlovade länge och enligt traditioner är vi långt förbi "standarn" på ett år. Men det är väl så att förlovningar inte betyder samma sak längre som det gjorde förr. Min käre bror gav mig ett tydligt bevis på det i förra veckan när vi pratade om bröllopet och han helt allvarligt frågade mig om S hade friat. "Men du vet ju att vi är förlovade!" utbrast jag, och visst det vet han ju. Men han trodde att man frågade igen innan man verkligen gifte sig. Att den första förlovningen var just bara en förlovning och om man sedan ska gifta sig så förlovar man sig igen eller "på riktigt". Det är ju så många som är förlovade och som aldrig tänker bli mer än så. Det är absolut inget fel med det, men traditionellt sett så ska ju ett frieri leda till ett bröllop. Sen kan det klart vara skillnad och fråga sin partner om man ska förlova sig och fråga om man ska gifta sig. Tur för mig att min älskling gjorde det sistnämna :)
Det är säkert många som tycker att jag är väldigt ung för att gifta mig också. Kommer precis ha fyllt 24 när vigseln äger rum. Och det är nog ganska ungt om man ser till hur gamla de flesta är när de gifter sig. Men för mig och S känns det helt rätt att göra detta nu. Vi är trygga i vår relation och vet att vi vill spendera framtiden tillsammans och då känns det även härligt att fira kärleken med ett bröllop :)